48

( påse på magen ). Efter en period på minst tre månader kan man få tarmkon- tinuiteten återställd med en så kallad ileorektal anastomos där tunntarmen kopplas direkt till ändtarmen (som sparas vid den första operationen) eller en bäckenreservoar, en ändtarm som skapas av tunntarmen. Näringsämnena i maten tas upp normalt även om man inte har någon tjocktarm.

Stomi Vid en ileostomi för man ut änden av tunntarmen genom bukväggen, oftast nedtill till höger på magen. Platsen för stomin markeras på magen före opera- tionen.

För att hålla systemet helt tätt klistrar man på en platta med ett hål, som pas- sar exakt till stomin. På den kan man sedan fästa en tättslutande påse (stomi- påse). Det finns olika storlekar och sys- tem. Innan man blir utskriven från sjuk- huset försäkrar sig en stomiterapeut, oftast en specialutbildad sjuksköterska, att man själv klarar av att sköta stomin och påsbytena. Efter utskrivning kan man kontakta stomiterapeuten om problem uppstår senare. Stomin utgör inget hinder för normala aktiviteter, dock kan dykning vara olämpligt.

Bäckenreservoar En del patienter, särskilt yngre, väljer att få den nedersta delen av tunntarmen omgjord till en ny ändtarm en så kallad bäckenreservoar (även kallad ileoanal pouch eller bara pouch kort och gott). De som har bäckenreservoar har tunn avföring i snitt sex till åtta gånger om dagen. För att anlägga en reservoar krävs två operationer med minst tre må- naders intervall. Man bör noga diskutera

fördelar och nackdelar med en reservoar med sin specialistläkare. En reservoar- operation kan utföras flera år efter det att tjocktarmen opererats bort.

CROHNS SJUKDOM Nästan alla som har Crohns sjukdom behöver någon gång i livet genomgå en operation. Operation kan bli aktuell i flera olika situationer: Tilltagande förträngning av ett tarmavsnitt, oftast tunntarmen: Man får i typfallet koliksmärtor i magen efter måltid och går event- uellt ned i vikt. I värsta fall kan det uppstå symtom på tarmvred, med svåra smärtor och kräkningar. Den kirurgiska behandlingen består i att man antingen tar bort det förträngda tarmavsnittet och syr ihop de båda tarmändarna igen eller skapar en bättre passage genom tarmen genom att göra en så kallad plastik där man inte tar bort något av tarmen utan endast gör passagen bättre.

Bildning av en varböld mellan de inflammerade tarmavsnitten. Man får då ihållande buksmärtor och oftast feber. Hos vissa personer kan det räcka med ett anlägga ett dränage (en slang in i buken) som tömmer ut var men hos andra måste man operera bort en del av den sjuka tarmen.

Ihållande inflammation i tarmen med diarré, buksmärtor och illabefinnande trots medicinsk behandling

När man väger för- och nackdelar med operation mot varandra tar man även hänsyn till följderna av att ta bort ett tarmavsnitt. Om den nedersta delen av tjocktarmen och/eller ändtarmen är allvarligt angripen, kan det bli aktuellt