12

Intestinal flora Orsaken till immunaktiveringen vid CD och UC är fortfar- ande inte klarlagd och troligen kan flera utlösande faktorer leda till inflammatorisk tarmsjukdom. Framför allt vid CD har bakteriell genes diskuterats och forskningen pekar mer på en bakteriellt drivande inflammation än en ren autoimmun aktivering. En av de viktigaste observationerna för detta är att IBD-djurmodeller kräver närvaro av bakterier i tarmen och djur som hålls i en steril miljö från födseln utvecklar inte IBD-liknande inflammation. Vid avlastande ileostomi för CD utnyttjas det faktum att inflammerade tarmssegment kan läka om fekalströmmen stoppas. Dock återkommer inflammationen ofta när tarmen åter kopplas ihop och slem- hinnan exponeras för tarmfloran. Vi vet även att infektioner såsom akuta gastroenteriter och övre luftvägsinfektioner kan utlösa skov av IBD, antingen som en följd av direkt inverkan på tarmen eller, vilket är troligare, genom att störa funktionen av vår normala, interaktivt skyddande tarmflora som består av 1 2 kg bakterier. Förutom hypotesen att den allmänna floran i tarmlumen underhåller den inflammatoriska proces- sen, kan även vissa specifika bakterier spela en roll vid IBD. Adhesiva invaderande E. Coli (AIEC) och Mycobacterium Avium Paratuberculosis (MAP) har i vissa studier utpekats som drivande agens bakom tarminflammationen. En redu- cerad förekomst av Faecalibacterium prausnitzii-bakterier har observerats hos vissa CD-patienter och därmed kopplats till framför allt ileocekal CD. Studier har även påvisat närvaro av bakterier dikt an mot epitelet hos IBD-patienter jämfört med kontroller. Detta område närmast tarmepitelet utgörs nämligen av en relativt steril zon skyddad av ett lager slem hos friska personer. Tarmflorans betydelse för IBD betonas ytterligare av den kliniska användningen av antibiotika, där studier påvisat respons vid behandling med till exempel vissa makrolider vid framför allt CD.