75

Behandlingssvikt under biologisk terapi Vid biologisk behandling med anti-TNF-antikroppar ses ibland en sämre behandlingseffekt över tid, loss of response (LOR). Ettårsremission efter lyckad induktionsbehandling i de stora randomiserade studierna är runt 40 % vid CD, d.v.s. en stor del av de patienter som i början uppvisar god sjukdomslindring får symptomgenombrott inom ett år. Vid dessa situationer rekommenderas att man analyserar det bio- logiska läkemedlets dalvärde, d. v. s. serumnivåerna av anti- TNF-antikroppen omedelbart före nästa infusion/injektion. Om patienten uppvisar terapeutiska värden (riktvärden är 3 7 μg/ml infliximab, ≥5 μg/ml adalimumab men är föremål för pågående diskussion) kan symptomen bero på icke-inflammatoriska komplikationer såsom strikturer, motilitetsstörning eller infektion. Det kan även föreligga TNF-oberoende inflammatorisk aktivitet. Vid låga dalvär- den kan det vara nödvändigt att öka doseringen, antingen genom att höja dosen eller täta intervallen (t.ex. ge 10 mg/kg infliximab alternativt ge infusion var 5:e 6:e vecka).

De flesta patienter bildar troligen en viss mängd endo- gena antikroppar som immunsvar mot givna biologiska läke- medel. Patientens egna antikroppar kallas ADAB/ ADA anti-drug-antibodies, ATI antibodies toward inflixi- mab och AAA antibodies against adalimumab. Det är dock

Bild 13. Anastomosulcus och djupa ulcerationer även i neoterminala ileum hos CD-patient opererad med ileocekalresektion.