Your browser is not up to date and is not able to run this publication.
Learn more

13

Intestinal slemhinna Störd barriärfunktion har identifierats hos patienter med IBD, vilket innebär att immunceller i tarmväggen exponeras för tarmflora och därmed aktiveras. Ökad tarmpermea- bilitet har enligt studier observerats hos upp till 25 % av förstagradssläktingar till IBD-patienter. Man har även visat att ökad intestinal permeabilitet kan föregå ett IBD-skov. Vissa genetiska varianter är kopplade till sämre barriärfunk- tion vid IBD, t.ex. punktmutationer i mdr-1 vid UC samt ett minskat uttryck i tarmepitelet av antibakteriella peptider, så kallade defensiner, vid såväl UC som CD. NSAID, som i vissa fall kan påverka tarmslemhinnan, ger upphov till extensiv påverkan på framför allt distala tunntarmen och kan både precipitera latent sjukdom och provocera nya skov vid båda formerna av IBD. Forskningen inom området försvåras av att inflammationen de facto skadar barriären. Därmed kan det vara svårt att säga om barriärskadan eller inflammationen är den drivande faktorn.

Intestinalt immunförsvar Ytterligare en hypotes är att en primär immunologisk dysfunktion orsakar inflammatorisk tarmsjukdom. Denna teori stöds av den hittills starkaste kopplingen mellan CD och en specifik genetisk mutation, polymorfism i nod2- genen. Denna gen kodar för en intracellulär receptor som känner igen muramyldipeptid, ett protein som är gemensamt för ett flertal bakterier. Denna receptor deltar bland annat i aktiveringen av makrofagerna när de har fagocyterat bak- terier. nod2-genen är nedreglerad hos vissa CD-patienter och därmed skulle sjukdomen kunna vara ett resultat av ineffektiv eliminering av bakterier i tarmväggen. Denna teori har fått stöd av en klinisk studie där man påvisat sämre immunologisk reaktion mot subkutant injicerat E.coli hos CD-patienter jämfört med friska kontroller.