64

ning och senare övergång till enbart morgondosering. Högre dos ger sällan bättre kliniskt svar. Ett tydligt terapeutiskt svar brukar ses inom 2 veckor och prednisolondosen kan därefter minskas med ca 5 10 mg var 7 14:e dag. Långsammare nedtrappning rekommenderas i slutet av kuren, som vanligen kan avslutas inom 2 3 månader.

Ca 20 40 % av patienterna svarar dock bristfälligt eller inte alls på GCS och även efter framgångsrik behandling är återfall mycket vanligt (ca 70 % inom ett år om patienten inte får underhållsbehandling). Risken för GCS-associerade biverkningar (akne, ansiktssvullnad, viktuppgång, nedsatt glukostolerans, risk för blåmärken m.m.) är ca 60 % med sedvanlig prednisolonbehandling vid ileocekal CD. Det finns vidare en risk (om än låg) för septiska komplikationer hos patienter med en palpabel resistens i buken vid använd- ande av systemiska GCS. Vid långtidsbehandling finns dessutom en uppenbar risk för andra mer allvarliga och ibland irreversibla komplikationer såsom osteonekros, osteo- poros, katarakt och manifest diabetes mellitus. Systemisk GCS som prednisolon är därför inte ett alternativ för under- hållsbehandling med undantaget budesonid.

Budesonid (Entocort®, Budenofalk®) är en topikalt ver- kande högpotent GCS-beredning med låg systemisk till- gänglighet. I en dos på 9 mg/dygn är budesonid likvärdig med prednisolon avseende induktion av symptomatisk remission, men har en beskedligare biverkningsprofil (hälf- ten så många och även mindre svåra biverkningar). Ungefär 90 % av budesonid genomgår första-passage-metabolism i levern vilket innebär att endast ca 10 % ger systemisk belastning. Budesonid har betydligt högre receptoraffinitet än prednisolon men det är svårt att jämföra den kortikoida effekten mellan preparaten. Ovanstående beredningar av budesonid är optimerade för CD lokaliserad i terminala ileum och/eller högerkolon.