Your browser is not up to date and is not able to run this publication.
Learn more

64

ning och senare övergång till enbart morgondosering. Högre dos ger sällan bättre kliniskt svar. Ett tydligt terapeutiskt svar brukar ses inom 2 veckor och prednisolondosen kan därefter minskas med ca 5 10 mg var 7 14:e dag. Långsammare nedtrappning rekommenderas i slutet av kuren, som vanligen kan avslutas inom 2 3 månader.

Ca 20 40 % av patienterna svarar dock bristfälligt eller inte alls på GCS och även efter framgångsrik behandling är återfall mycket vanligt (ca 70 % inom ett år om patienten inte får underhållsbehandling). Risken för GCS-associerade biverkningar (akne, ansiktssvullnad, viktuppgång, nedsatt glukostolerans, risk för blåmärken m.m.) är ca 60 % med sedvanlig prednisolonbehandling vid ileocekal CD. Det finns vidare en risk (om än låg) för septiska komplikationer hos patienter med en palpabel resistens i buken vid använd- ande av systemiska GCS. Vid långtidsbehandling finns dessutom en uppenbar risk för andra mer allvarliga och ibland irreversibla komplikationer såsom osteonekros, osteo- poros, katarakt och manifest diabetes mellitus. Systemisk GCS som prednisolon är därför inte ett alternativ för under- hållsbehandling med undantaget budesonid.

Budesonid (Entocort®, Budenofalk®) är en topikalt ver- kande högpotent GCS-beredning med låg systemisk till- gänglighet. I en dos på 9 mg/dygn är budesonid likvärdig med prednisolon avseende induktion av symptomatisk remission, men har en beskedligare biverkningsprofil (hälf- ten så många och även mindre svåra biverkningar). Ungefär 90 % av budesonid genomgår första-passage-metabolism i levern vilket innebär att endast ca 10 % ger systemisk belastning. Budesonid har betydligt högre receptoraffinitet än prednisolon men det är svårt att jämföra den kortikoida effekten mellan preparaten. Ovanstående beredningar av budesonid är optimerade för CD lokaliserad i terminala ileum och/eller högerkolon.