71

bryggning till dess att t. ex. azatioprin/6-MP-terapi hunnit få optimal verkan. Man har diskuterat alternativet att ge s.k. top-down-behandling, d. v. s. insättning av anti-TNF- antikroppar tidigt i förloppet och sedan växla ner till monoterapi med immunosuppression när patienten gått i remission. Dock ser man att efter två år är resultaten lik- värdiga mellan step-up och top-down. Man talar nu även om s.k. accelererad step-up, d. v. s. att man raskt går vidare i behandlingstrappan om patienten inte svarar på given behandling, se Figur 4.

3. Peroral sulfasalazin eller 5-ASA har i vissa studier visat sig minska recidivrisken men resultaten är inte entydiga och även vid denna indikation råder oklarhet beträffande den optimala dosen. Troligen är en hög daglig dos (3 4 g) nödvändig för att erhålla effekt. En del patienter kan ha nytta av underhålls- behandling och risken för långtidsbiverkningar är låg, men behandlingen stöds inte av de europeiska riktlinjerna.

4. Metronidazol används ibland som långtidsbehandling (särskilt för patienter med kolorektalt engagemang) men är ej dokumenterat på denna indikation. Vissa patienter använder preparatet vid behov och vidmakthåller på så sätt god symptomkontroll. Dosering kan variera från 200 mg x 1 upp till 400 mg x 2 per dag. Dosen bör ej överstiga 800 mg/dygn p. g. a. risk för dosberoende biverkningar, framför allt neuropatiska.

5. Peroralt budesonid har en dokumenterad förmåga att förlänga remissionstiden med ca 3 månader i en dos på 6 mg/dygn bland patienter med ileocolisk CD som nyligen bringats i remission efter kortisonterapi. Den kliniska erfar- enheten av budesonidterapi visar att patienterna kan pendla mellan 9 och 3 mg över längre tidsperioder med låg risk för