Your browser is not up to date and is not able to run this publication.
Learn more

70

Underhållsbehandling Efter ovan beskrivna behandling av det akuta skovet krävs vanligen underhållsbehandling för att undvika recidiv. Flera olika preparat används i remissionsbevarande syfte vid CD:

1. Tiopuriner av typ azatioprin/6-MP är sannolikt den preparattyp som idag används i störst utsträckning i Sverige. Preparaten fungerar utmärkt som monoterapi vid underhållsbehandling hos toleranta patienter (ca 80 %). Metaanalyser visar att azatioprin har mycket goda remis- sionsbevarande egenskaper med ca 70 % remissionsfrekvens även efter flera års behandling. Även biverkningssidan är ljus med låg toxicitet vid användning på lång sikt och få patienter avbryter sin behandling. Vid optimal effekt av azatioprin blir patienterna i princip symptomfria och en stor andel uppnår även mer eller mindre komplett endoskopisk remission. Fortsatt behandling bör övervägas i minst fem år, sannolikt längre.

2. Långtidsbehandling med biologiska läkemedel (anti- TNF, anti-IL-12/23 eller integrinhämmare) är ofta nöd- vändig hos den andel av patienterna som initialt svarat på dessa preparat, annars kan inflammationen återaktiveras. Även med regelbundet givna infusioner finns risken att effekten avtar över tid, så kallad loss of response . Efter ett år har t. ex. ca 20 % av infliximab-behandlade patienter med initialt god respons recidiverat trots regelbunden under- hållsbehandling var åttonde vecka. Patienter som sviktar kan behöva ökad dos (upp till 10 mg/kg IFX) och/eller kor- tare intervall mellan infusionerna. Även integrinhämmare kan tätas i dosintervall ner till var 4e vecka vid sviktande respons. Även ustekinumab (anti-IL-12/23) kan ges med tätare intervall än var 12e vecka vid behov.

Ibland kan behandling med infliximab vara en över-