66

prövats med framgång hos steroidberoende patienter i kon- trollerade studier och kan vara ett tredjehandsalternativ vid intolerans mot azatioprin eller 6-MP. Levertoxicitet är ett potentiellt bekymmer vid långtidsbehandling och en i övrigt hög biverkningsfrekvens ger problem med tolerabilitet. Även njurpåverkan kan ses och kreatinin ska följas. Peroral MTX- behandling tycks ej fungera väl vid CD p.g.a. stor variabi- litet i upptag. Om patienten svarar adekvat på MTX, sänks dosen efter cirka tre månaders induktionsbehandling till 15 mg injektion en gång i veckan. Fibrosutveckling framförallt i lever men även i lungor är en allvarlig men sällsynt biverkan.

4. Biologisk terapi Biologiska läkemedel är som tidigare nämnt antikroppar som inhiberar en specifik signal/receptormekanism i den inflammatoriska processer. Antikroppar mot cytokinen TNF är en etablerad behandling vid måttlig till svår CD, inklusive fistlar. Två olika IgG-antikroppar finns tillängliga med indikationen CD. Infliximab (IFX, Remicade®), den chimeriska antikroppen med en liten del från mus som ges i.v. (5 mg/kg) med en induktionsfas vecka 0, 2 och 8 och därefter underhållsbehandling var åttonde vecka. Adalimumab (Humira®) är en human IgG-antikropp som patienten injicerar subkutant. Liksom vid UC inleds induk- tionsbehandling med 160 mg första veckan, 80 mg efter två veckor, och därefter 40 mg varannan vecka som underhålls- behandling. Doseskalering sker på samma sätt som vid UC (se sid 53). Anti-TNF-behandling ger symptomatisk remis- sion i upp till 40 % efter 4 veckor och upp till cirka 70 % erhål- ler signifikant symptomreduktion. Upp till 50 % av aktiva fistlar sluts efter en behandlingsomgång med tre infusioner av IFX (0, 2 samt 6 veckor). Symptom och endoskopisk/his- tologisk bild förbättras i de flesta fall under behandling. Efter