22

4. Radiologiska metoder Även framgent kommer röntgen att ha en viss roll vid IBD-utredning. Framför allt gäller detta när endoskopi varit ofullständig, när strikturer/stenoser ej kan passe- ras eller vid utredning av suspekt tunntarmsengagemang. Den stora fördelen med konventionell kontraströntgen är möjligheten till anatomisk lokalisering och överblick. DT av kolon, så kallad virtuell koloskopi, har dock numera nästan helt ersatt de klassiska röntgenundersökningarna. DT-kolon/virtuell koloskopi kan vara alternativ, särskilt vid signifikanta kolonstenoser. Vid akuta svåra skov är dock fortfarande röntgen buköversikt, helst med försiktig luft- insufflation vid behov för att få dubbelkontrasteffekt , en mycket enkel men bra metod för att studera kolitens proxi- mala utbredning. Undersökningen ger även information om eventuell kolondilatation, perforation eller om djupare ulcera föreligger. DT är förstahandsmetod vid misstänkt bukabscess och vid enterokutana fistlar, men även ultraljud kan ofta vara av stort värde. Virtuell entero/koloskopi kan ej ersätta konventionell endoskopi eftersom små och ytliga slemhinneförändringar som i Bild 2 kan missas. MR är av stort värde för undersökning av det anorektala området, t.ex. vid svår fistelsjukdom som involverar vagina och/ eller urinblåsa. För undersökning av tunntarm har nya tek- niker för MR utvecklats som ger mycket god bildkvalitet. Magnetresonanscholangiopancreatografi (MRCP) är ett non-invasivt alternativ till Endoskopisk retrograd cholangi- opancreatografi (ERCP) vid diagnostik av eventuell PSC, men kräver god nivå på utrustning.